VARFÖR STÄLLER MAN UT KONST PÅ BYGGARBETSPLATSER?  TRE KONSTNÄRER DELTOG I PROJEKTET.  KONSTNÄRER OCH PUBLIK FICK MÖTAS.  TRE OLIKA ARBETSPLATSER DELTOG.  VAD TYCKTE DE DELTAGANDE OM PROJEKTET?  VART LEDER ETT SÅDANT PROJEKT?  ARRANGÖRER
VARFÖR STÄLLER MAN UT KONST PÅ BYGGARBETSPLATSER? Konstfrämjandets främsta uppdrag är att skapa intresse för konst, vilket görs genom ”konstbildning och andra verksamheter, som leder till ökad delaktighet samt kunskaper om och förståelse för bildkonsten och dess vilkor i vid mening”. Att föra ut konsten till publiken, kan vara ett sätt att väcka intresse hos en ovan publik. Att möta konsten i sin egen närmiljö underlättar förståelsen, då konsten läses utifrån ett igenkännbart sammanhang. Om inramningen är begriplig, kan innehållets budskap ligga närmare till hands. Att ställa ut konst på arbetsplatser är inget nytt grepp för Konstfrämjandet, som länge har lånat ut konstutställningar till företag, skolor och sjukhus, det har då varit fråga om en mera traditionell konst. Ett mera passande sätt att föra ut den konceptuella samtidskonsten är i projektform, där platsen får samspela med konstverken och konstnären är delaktig i hela processen. Konstfrämjandet Skåne har under senare år drivit flera olika projekt just med strävan att nå ut med samtidskonsten till en bredare publik, där Byggnadskonst är ett av dessa projekt. Byggbranschen är en arbetsmiljö där det sällan förekommer konst. Vi ville undersöka vad som skulle hända i mötet mellan de två, på olika sätt hantverksanknutna, yrkeskategorierna byggnadsarbetare och konstnärer. Utställningen varade i tre veckor på vardera ställe. Publiken på byggarbetsplatserna hade möjlighet att vistas med konsten under en längre period. Ett längre tidsperspektiv kan vara givande. Det som ter sig osynligt och obegripligt vid första anblicken kan växa fram med tiden. Funderingar och associationer får tid att växa fram och mogna.		upp
TRE KONSTNÄRER DELTOG I PROJEKTET. De tre konstnärer som valdes ut till att deltaga i projektet var Charlotte Walentin, Robert Moreau och Morgan Schagerberg. Schagerberg producerade ett nytt verk som han visade på alla tre ställena. Moreau visade skulpturala objekt, där vissa objekt visades på samtliga ställen, medans andra byttes ut. Walentin arbetade platsspecifikt, vilket innebar att hon efter att ha besökt varje plats tillverkade ett nytt verk för just den platsen, resultatet blev således tre olika installationer. Genom att presentera tre konstnärskap på varje plats ville man visa vilken bredd samtidskonsten kan omfatta och därigenom ge publiken några olika referensramar att förhålla sig till.		upp
KONSTNÄRER OCH PUBLIK FICK MÖTAS. Utställningarna på byggarbetsplatserna var inte öppna för allmänheten, utan det var endast de som var anställda på bygget som fick möjlighet att ta del av konsten. Konstnärerna fick således möta hela sin publik och få en direkt respons på sina konstverk. Det var en annorlunda situation både för konstnärerna och dem som tog del av konsten. Att publiken får träffa konstnärerna på hemmaplan och som yrkespersoner, blir ett annat slags möte, inte bara ett möte mellan konstnär och publik utan också mellan två yrkesgrupper. I det här fallet mellan konstnär och byggarbetare. I den enkätundersökning som gjordes efter projektet visade det sig att stor del av publiken ansåg att mötet med konstnärerna var viktigt och givande i sammanhanget.		upp
TRE OLIKA ARBETSPLATSER DELTOG. Även om i stort sett alla i publiken var i samma bransch, var det skillnader på de tre platserna i bemötande, intresse och engagemang. Vilket kan bero på olika faktorer. T.ex varierade miljö och arbetsförhållanden. Konsten gjorde sig olika bra på olika platser. Trots att yrkesidentiteten var likartad hos alla, får man inte glömma att publiken bestod av individer. Konstnärerna upplevde att även om intresset kändes varierande så blev de bemötta med vänlighet och respekt på samtliga ställen. De arbetsplatser som deltog i projektet var: Skanskas ombyggnad av Geocentrum i Lund, Midrocs Teknikportalen i Malmö och Thage Andersson Bygg AB:s ombyggnad av kasernområdet i Ystad.		upp
VAD TYCKTE DE DELTAGANDE OM PROJEKTET? Det är en utmaning att arbeta kontra en publik som inte har ett intresse från början. De som jobbade på platserna har inte bett om detta. De gör inget aktivt val att ta del av konsten, utan den tränger in i deras vardag, in på deras arbetsplats. Samtliga konstnärer är positiva och nöjda, de tyckte att det var ett svårt men spännande och givande projekt. Publikens reaktioner är varierande men enligt den enkätundersökning som gjordes efter projektets slut kan man dra slutsatsen att det överlag ansågs som ett givande projekt, som initierade en hel del diskussioner. Platscheferna tyckte att de var ett annorlunda och trevligt projekt som de skulle kunna tänka sig att göra om.		upp
VART LEDER ETT SÅDANT PROJEKT? Projektet Byggnadskonst kan självklart inte frälsa alla. Det man kan hoppas på är att några blir nyfikna på samtidskonsten och känner sig tryggare vid tanken att kliva in i konstens rum. Nästa möte med konsten kanske blir mera givande, nu när det finns en erfarenhet att referera till. Byggkonst är ett projekt med ambition att så ett frö, det är sedan upp till publiken att ta hand om fröet, odla det och låta det växa. Yrr Jónasdóttir		upp
ARRANGÖRER Konstfrämjandet Skåne i samarbete med Statens Kulturråd, arbetsförmedlingen Kultur Utland, LO-distriktet i Skåne, Byggnads i Lund, Byggnads i Malmö, ABF Skåne.		upp
tillbaka